Stadsljusgruppen och diplomet LYSANDE SKYLT

Det är det elektriska ljuset som gestaltar stadsbilden under dygnets mörka timmar. Reklamljuset och dess estetik är i själva verket - jämte gatubelysning och lysande skyltfönster - kvällarnas och nätternas arkitekt. Utan ljuset skulle staden ligga mörk och dess tempo förändras; nattliv skulle för de flesta bli liktydigt med nattro.

Reklamljus har formgivit Stockholm sedan början av 1900-talet. Först med glödlampor som ljuskälla, som i den bevarade Stomatol-reklamen från 1909 vid Slussen. Neonljuset, från 1920-talet, och biografernas och butikernas intensiva användning av olika slags ljusskyltar och neonslingor skapade sedan på 1930-talet den kvällsstad som vi fortfarande kan känna igen oss i. 1990-talets Stockholm fick mycket av sin karaktär redan för 60-70 år sedan.

Vad som en gång var entydig reklam och kommersiella blickfång, har under samma tidsperiod laddats med nya kulturella innebörder och utgör idag ett bildligt och bokstavligt lysande inslag i staden.

Om arkitektur i allmänhet kan vara en både vårdad och värnad kulturhistoria, så gäller detta inte för stadens formgivning och färgsättning med ljus för reklamändamål. Det finns ingen lagstiftning som skyddar äldre ljusskyltar och det finns heller inte några kulturmiljövårdande myndigheter som har mandat att hävda och kräva deras bevarande. Inte ens om en fastighet är byggnadsminnesförklarad är det säkert att en klassiskt ljusskylt på byggnaden ska anses ingå i byggnadsminnet. Ljusreklamen sitter bildligt talat löst i kulturen.

Det står till exempel i Stockholm ägarna till skyltar som den vid Draken vid Fridhemsplan (1938, formgiven av Rudolf Persson), NK-klockan (1939), Stomatol vid Slussen (1909), Risbergs bokhandel vid Sveavägen (1961, formgiven av Erik Risberg ), Olssons skor vid Odengatan (1957) och biografen Saga (1937) fritt att, om de så önskar, ta ner och förpassa dessa skyltar till tippen.

Exakt detta var vad som på hösten 1996 hände med neonskylten på fasaden till fastigheten Hasseln 1, dvs. gamla biografen Palladium, Kungsgatan 65. Denna skylt, som fick bygglov 1926, var den troligen äldsta bevarade neonskylten i Stockholm. Den nuvarande ägaren till skylten, som sökt bygglov för en ny skylt, tog ner Palladiumskylten eftersom han ville sätta upp en ny skylt och eftersom han fått besked från Stadsbyggnadskontoret att det saknades bygglov för Palladiumskylten.

För stadens byggnader finns det sedan länge såväl gedigna kunskaper som detaljerade karteringar vilka gör det enkelt för myndigheter och andra att förstå deras betydelse för staden som miljö och helhet. Ingen äger däremot den kunskap som behövs för att rätt kunna bedöma stadens reklamljus och dess betydelse som stadens formgivare och färgsättare efter solens nedgång.

Historien med Palladiumskylten var den utlösande orsaken till att Stadsljusgruppen bildades våren 1997. *Stadsljusgruppen tar nu under några år flera initiativ som alla syftar till att väcka uppmärksamhet och debatt kring ljusreklamen och dess roll för stadslivet, nattlivet och det urbana livets estetik. Stadsljusgruppen vill lyfta stadens ljusskyltar; ljusreklamens kulturmiljöer, högt upp på dagordningen för stadens kulturfrågor.

Ett sätt att göra detta på är att varje höst fram till år 2000 utse ett mindre antal äldre ljusskyltar med estetiska, teknikhistoriska eller andra kvaliteter och låta dessa skyltars ägare bli mottagare av utmärkelsen "Lysande skylt". Avsikten är att få skyltarnas ägare att rätt värdera sin ljusreklam och att vårda den.

Ytterst syftar arbetssättet med en utmärkelse till att väcka uppmärksamhet och att få så många som möjligt att engagera sig för stadsmiljöns färg- och ljussättning.

Stadsljusgruppens avsikt är inte att skapa någon ny institution eller "myndighet", de finns ju redan, om än inte med ljusarkitekturen som sitt hittillsvarande kulturuppdrag.

Det bör påpekas att i ett vidare perspektiv utgör Stockholm i sig enbart vårt exempel. De frågor som Stadsljusgruppen vill väcka debatt kring är självfallet lika relevanta för kulturmiljön i andra städer. Häri ligger också en avgränsning: i ett historiskt perspektiv är reklamljuset som nattens arkitektur främst en urban kulturfråga.

Diplomet Lysande skylt har hittills delats ut två gånger. Den 21 oktober 1997 utdelades diplomet till ägarna av glödlampsskylten "Stomatol" vid Slussen, "Draken" vid Fridhemsplan, neonskylten "Stämplar", Vasagatan 16 och ljuslådeskylten "Kemtvätt" vid S:t Eriksgatan 12. Dessutom delas ett extra, postumt diplom ut med anledning av den nyligen nedtagna neonskylten "Palladium", Kungsgatan 65. Utdelningen av Lysande skylt ägde rum i samband med Svenska Belysningssällskapets årsmöte.

Den 29 november 1998 tilldelades diplomet Lysande skylt ägarna av neonskylten "Risbergs bokhandel", Sveavägen 39, neonskylten "China" ovanför China Teaterns entré, Berzelii Park 9, samt neonskylten "Färg" vid Engwall o. Claesssons färghandel, Tomtebogatan 14. Utdelningen av Lysande skylt 1998 ägde rum på Stockholms stadsmuseum, i anslutning till utställningen Stockholmsnatt.

FAKTA om Stadsljusgruppen:

Stadsljusgruppen är sammansatt av personer som med olika bakgrund alla förenas av sitt brinnande intresse för staden som lysande "konstform", miljö och kulturhistoria. Stadsljusgruppen är:

Kerstin Bergdahl-Nörby, museichef och elhistoriker, Södertälje. Magnus Frantzell, Ljuskultur, Göran Gunér, regissör och filmproducent, Lena Holger, konsthistoriker och parkfyrverkeriformgivare, Johan Rittsél, byggnadsantikvarie, Michael Hallbert, ljusdesigner samt Jan Garnert, etnolog och teknikhistoriker. Stadsljusgruppens initiativtagare och kontaktperson. Mobil 070 590 6475. E-mail: jgarnert@tekhist.kth.se


©. WEbdESIGN: idaeus.com - 2000/2008 - Thomas Hallbert

Sidan uppdaterad den 25 janvier 2008